Sista lediga dagen & rött hår

Har haft semester i 4 veckor och varit föräldraledig i 5 dagar men imorgon börjar allvaret och alla rutiner igen. Kommer verkligen kännas som en måndag fast de kommer vara en lördag. Blir ju så när man börjar arbeta en lördag liksom efter så lång tid.

Vi har haft en underbar sommar/ semester med många småutflykter. Kommer visa bilder och berätta mer i inlägg som kommer upp senare om det:) 

Och idag har jag varit hos frisören och färgat håret rött! :) Det blev en stor skillnad och jag är verkligen Super nöjd över resultatet! 
I like it! 😍


depressionen och känslor/tankar

Jag hamnade i en liten depression enligt läkaren tidigt i år. Jag?! 
Det kom som en explosion inom mig och det var så läskigt att inte kunna hantera det. Var som om någon bara tryckte på en knapp på mig och så sprutade de tårar på mig. 
Jag har svårt att visa känslor och skriver helst om de. Tycker om att skriva av mig. Så de var lite läskigt. 
Mycket handlade om saker jag stört mig på och tänkt på mycket inom familjen/släkten och mormors bortgång. 
Som sagt som de flesta vet så stod jag mycket nära min mormor och hennes bortgång förvånade mig över hur jag reagerade på det.
Jag körde på som om allt var som vanligt. Var inte hemma från jobbet någonting, för jag på något sätt hade inte förstått riktigt vad som hade hänt eller ville inte förstå. Vissa som visste att jag var så nära min mormor sa att jag tog de ju rätt bra. För de trodde väll också att jag skulle bryta ihop. Men nej tydligen bröt jag ihop några år efter istället.  
Började skaka, och jag bara grät. Fanns inget stopp och inte kunde jag riktigt förklara varför heller. 
I bilen, på jobbet, i affären, hemma kunde jag känna att nu bara måste jag gråta. Jätteläskig känsla som jag inte känt på tidigare. 

Ville så gärna prata med min mormor som inte fanns och visste inte vem jag skulle vända mig till riktigt. Men min svärmor tog efter min mormor lite kan man säga. De var lika gamla och påminde mycket om varandra så ibland men inte ofta kan jag prata med henne eller försöker nog prata med henne. 
Minns så väl att min mormor sa till mig 

-du har marita (svärmor) hon hjälper er mycket och kommer hjälpa/ta hand om dig bea.

Jobbade sedan upp mig på att försöka må bra igen och gick och pratade med någon men de kändes otroligt läskigt då jag har så svårt att öppna mig framför någon.känner mig konstigt nog dum. Gick några ggr. Några ggr kändes de skönt, andra dagar jobbigt. 

Började komma ut.och gå mycket och de hjälpte mycket för mig. Gå själv med musik i öronen. 

När jag väl sen kände att jag började komma tillbaka till den vanliga jag igen så kommer nästa grej. 
Måtte jag inte förfalla igen tänkte jag.
Ska sluta tänka så mycket. Och försöka vara positiv. 
Tror min depression hade också med hur otroligt svårt jag har med vissa saker som testats och kollats upp i flera år. Har svårt med att förklara saker och just att komma ihåg siffror. 

Någon kan ställa en enkel fråga om något och de kan ta otroligt lång tid innan jag svarar om jag äns kan svara. För jag blir osäker och inte riktigt förstår, svårt att förklara...
Jag ligger några år efter i utvecklingen som en läkare sa till mig för länge sedan och de kan nog stämma. Har märkt lite saker som jag förstår nu bättre som jag inte gjorde för några år...
Och till de jag pratat med och som vet om mina svårigheter har ofta frågat hur jag klarar av att jobba på ett "vanligt "jobb med mycket människor runtomkring mig och som ofta frågar saker, och tro mig det har varit jättesvårt och jobbigt för mig men jag jobbar på de hela tiden och tycker de blir bättre och bättre.:)


Tillbaka till att en ny grej som händer i mitt liv nu är att jag måste gå på kontroller pga cellförändringar. Är bokstavligt talat livrädd för just de som kallas cancer av alla slag. Vem är inte det? 
Och i värsta fall kan bli en liten operation
Ska försöka tänka positivt och inte falla ner igen men hur enkelt är de då?! 

Det är svårt...riktigt svårt! 

Behövde skriva av mig....




RSS 2.0