Ligger och tänker lite på de här med att när någon dör då föds den någon ny.  

När jag var höggravid med Adam så fick jag gå på min gammelmormors begravning. När min syster var gravid två år efter bara fick hon gå på begravning gravid , på mormors begravning

 När olle precis föddes så dog Anders mormor. 

När Amanda föddes så dog gammelmormors syster vet jag också.  

Jag stör mig mycket på att de bara tog två år efter att min gammelmormor dog så.dog min fina mormor, hon kunde väl fått ha blivit lika gammal som sin mamma. Både dem personerna tyckte jag så oerhört mycket om. Vi åkte ofta hem till gammelmormor med vår mormor. Vi fick så god mat där och mormor hjälpte gammelmormor med mycket. Sedan åkte vi ofta vidare med mormor till hennes husvagn i riddarhyttan. 

Vi var där nästan varje helg med mormor och på somrarna i flera veckor. Förutom de så sov jag hemma hos mormor väldigt ofta. Det var så mysigt. Pratade i telefon varje dag. Hade vi inte pratats på telefon i 2 dygn kändes de konstigt. 

Som sagt så var hon som en mamma och jag kan inte förstå att i sommar är de 4 år sen jag fick prata med henne. Allt känns så overkligt fortfarande. Min fina mormor som alltid ställde upp och hjälpte en med saker. 

Jag får lite dåligt samvete att jag inte är hos hennes grav så ofta. Men jag klarar inte av att se hennes namn på gravstenen. Det är fortfarande jobbigt. 

Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta. Tänker på henne varje dag. 

Hoppas du kan se ner på oss från himlen mormor 💖