Smärtan (inflammation?)

 
 
Skriver av mig om min rygg just nu. Vad som hänt senaste veckan.
 
 
Hemma hela denna veckan är jag. 
 
 
 
Det började förra Veckan då de small till och värkte till nå enormt av små saker jag gjorde.
 
Första gången när jag reste mig upp från golvet, andra gången när jag sträckte mig för att hänga upp något i taket och tredje gängen när jag reste mig från stolen..? 
Första smällarna så gick smärtan över efter ett tag... men efter tredje smällen så släppte aldrig riktigt smärtan.
 
 Försökte röra mig och arbeta och göra saker jag brukar göra annars. Blev orolig till slut och ringde 1177.
De gav lite tips osv.. och efter samtalet skulle jag försöka handla lite, bara något litet, och när jag väl står i kön till kassan så smäller de till rejält igen på mig, samma ställe som sist. Och jag blir livrädd för jag kan inte röra mig! Försöker med små steg hålla i mig i kassan och ta ett litet steg fram. De var fruktansvärt vad det smärtade.
 
 
Efter en lång tid kom jag till bilen.. men de tog ett tag och när jag väl satt i bilen började jag gråta för de gjorde fortfarande så ont och jag kunde inte köra därifrån! Det gick bara inte! 
 
jag satt kvar i bilen en bra stund.
 
Nu var det helg... och lördagen blev smärtorna värre..men söndag var värst! De small gång på gång varenda lilla steg jag tog.. jag kunde inte röra mig!! blev livrädd och fick panik! Och när jag skulle gå på toaletten kunde jag inte sätta mig ner på stolen, det gick inte alls! Då bröt jag ihop och skrek minns jag! 
 
-du får åka med mig till akuten kommer jag ihåg att jag skrek till min sambo. Och stackars sonen såg hur ledsen jag var och han blev också ledsen, jag kunde inte hejda mig. Det kändes som om hela
ryggen skulle brytas! 
 
Och jag var livrädd att gå... /röra på mig! 
Denna smärtan, värre än att föda barn! Fruktansvärd!  går inte att förklara just den smärtan! 
 
stod och väntade på min tur på akuten. Ca 1/2-2 h och jag stod upp hela tiden och väntade för jag kunde inte sätta mig ner! 
 
Sen kom en läkare och kikade och gjorde tester osv.. han trodde de var inflammation i ryggen. Fick en spruta och medicin.
fick lugna ner kroppen lite, sedan åka hem igen. 
 
men var fortfarande livrädd att röra mig.. och hade fortfarande ont! 
Sov inget på hela natten och började sedan ta medicinen på måndag morgon som började värka efter ca 2 h då jag kände att jag iallafall kunde ta mig framåt men hade ändå den där smärtan..
men de blev enklare att röra sig på något sätt.
 
jag har otroligt svårt att just sätta på mig byxor och skorna.
det tar ett tag för mig idag..
brukar tänka, vad händer när jag slutar ta medicinen ? För jag känner många ggr att hade jag inte ätit medicinen idag hade jag aldrig kunnat böjt mig sådär... fast det inte gör sådär fruktansvärt ont som för några dagar sedan känner man ändå en konstig smärta och de börjar klia och sticks till så fort jag gör något?? 
 
Blir Orolig för det känns så konstigt! Fortfarande! Och smärtar fortfarande!  Så jag har en till läkartid idag. 
Jag har testar att röra mig då jag lämnar sonen på skolan varje dag och hämtar. ( vi går) men de känns så konstigt när jag går.. 
 
 
lika bra att kolla igen! Man tror ju alltid de värsta!
och jag skulle aldrig förlåta mig själv om
de var något annat och inte kollat upp det ordentligt! 
 
så blir strax att åka till läkaren.. 
 
och det är bara just på vänste sida allt sitter... hmm 
 
 Hoppas allt blir bra snart 🙏
 
 
 
 
 
 

lite vad som har hänt sedan sist...

 
 
Hej! Nu var det längesedan igen!
ska försöka vara mer aktiv gällande bloggen då jag tycker om att skriva av mig och är inte rädd att dela mina tankar/ funderingar och att få skriva av mig saker. Men som jag skrev i förra inlägget så är det instagram man börjar skriva på mycket istället.
 
Ja... vad har hänt sedan jag skrev sist? Jag skrev att jag hade flyttat till Öster mälarstrand men nu är jag tillbaka till Viksäng igen med barnens pappa. =)
Jag bodde på Öster mälarstrand i 2 år. Jag skrev även sist att jag hade blivit utbildad till barnskötare. Och nu har jag ett fast jobb inom det.Jag Jobbar med dem minsta barnen , vilket är väldigt kul! men samtidigt väldigt krävande angående kroppen, man gör mycket (icke bra) rörelser dagligen.(tyvärr) och det tar mer än man kan tro, att ha många småbarn runtomkrig sig som ständigt behöver en. (hjälp med saker) men det är så kul att se hur dem utvecklas! absolut! =) (önskar
 
 
ibland att man hade en kropp som en 20-åring) man märker att man blir äldre och jag har känslig rygg sedan tidigare så jag måste absolut tänka på mina rörelser.
 
Vad har mer hänt?
jag fick ett hemskt besök av polisen vintern 2016. Då de berättade att dem hade hittat min pappa död hemma hos sig.
Jag var hemma själv med barnen och skulle precis natta dem när det plöstligt ringer på flera ggr på dörren... blev livrädd först. fick stänga in barnen i sovrummet så polisen fick prata med mig själv. Jag vet inte riktigt hur jag reagerade vet att jag började skaka/frysa i hela kroppen, fick väl en chock av något slag. försökte lugna ner mig, och de frågade om jag kunde sprida de eller om dem skulle göra det. Jag sa att jag kunde ringa mina syskon och mamma och då säger dem, hör du av dig till din farfar också och berättar ? minns att jag bara tittade på dem. till slut sa jag tyst.... har jag en farfar? lever han? Ja.. han bor i småland. visste du inte det? det blev tyst ett tag igen... kände mig förvirrad. har för mig pappa sagt att han var död. men han var bara "död" för pappa tydligen, inte på riktigt.
 
Där ser man! men jag ville inte ringa honom, de fick polisen göra sa jag. jag vet inte vem det är. Och efter de blev de många jobbiga veckor... vi besökte pappas lägenhet,i säter och ingen vill se det vi fick se!! kommer inte skriva vad vi fick se..
men de var sådant som kommer sitta ärrad i en. fruktansvärt!! Vi avslutade med begravning året 2016. FY! (känns som igår nästan) aja
 
nog sagt om det.
 
 
 
Jag tror jag reagerar långt efter på någons död, jag tar inte in det på en gång, minns ju hur det var när mormor min dog. Jag förträngde det! minns ju att jag tänkte på hennes begravning... men hon ligger ju där! hon är inte DÖD! vi stod varandra så extremt nära och det tog veckor/ månader innan jag förstod....eller ville förstå det till slut. då jag hamnade i en djup depression och kunde inte styra mina känslor. nog skrivit om det nu......
 
2018 tycker jag blev ett bra år. Vi hittade på många roliga saker att göra hela familjen. Och kände att vi ville bli en hel familj igen. <3 Jag fick mitt första jobb inom barnskötare. Först var jag på Talltorp i några månader men behövde ett heltidsjobb för att klara mig så fick ett jobb sedan ute i irsta där jag är nu och jobbar. <3 nu orkar jag inte skriva nå mer,, men ska försöka att göra ett inlägg snart igen. 
 
 
 
Kram Bea
 
(utsikten jag hade från min balkong på öster Mälarstrand ) 
 
 
 

Så längesedan

Tycker om att gå in och kika på min blogg lite då och då, har ju ändå lagt upp så mycket fina bilder här som är kul att se tillbaka på. 2015 skrev jag mitt sista korta inlägg här.... herregud vad tiden går fort. Man blir själv äldre och barnen blir stora. Det som hänt sedan jag skrev sist är att jag nu förtiden bor nere på öster Mälarstrand här i Västerås vid vattnet och jag älskar att bo här. ❤️ Och så har jag studerat så nu är jag utbildad till barnskötare. 😀 och jag har sagt upp mig efter 11 år på New Yorker. Ja , som sagt. Det har hänt en del på dessa år. ( försöker lägga in lite bilder senare) :) /Bea

RSS 2.0